Baronessans rim&ramsor

Kärlekslåga

Skillnaden

Amanda

Ensamvarg

Älskade katt

Döttrar

Aldrig skulle...

Solskensvän

Auktionen

Vännerna

Julefrid

Väderväxling

Julklappsrim

Naturligt

Skönhets...

Kursrapp

Sömnbrist

Fiol

Frisörsalongen

Almanacka

 

 
       
Välkommen Hemgjort Sångtexter Grattisverser
Blogg Filmklassiker Dryckesvisor Om mig
Kontakt Look-a-like Rim & Ramsor Bilder
     
     
 

RIM & RAMSOR

Här är det rim, rim och åter rim. Sådant som bara dykt upp i mitt huvud. Ibland till och med drömmer jag på rim. Klicka på länkarna till vänster för att läsa, eller skrolla ner.

 

Kärlekslåga

Hon blev plötsligt förälskad, en vårdag.
Hon blev kär som en klockarekatt.
Hennes låga var häftig som elden.
Man kan säga att hon var besatt.

Han var brandman till yrket, kan tänka.
Han var senig med muskler av stål.
Han var vacker, en riktig adonis,
och han doftade gott utav tvål.

Hon var också rent tjusig att skåda,
runda kullar och långslanka ben,
och rosende välfyllda läppar,
och en hy som var persikolen.

Men ack, kärleken var ej besvarad.
Han var upptagen, själv lika kär.
Så hans slang var ej till för att släcka,
hennes flammande brand av begär.

Hon var otröstlig, tog sig av daga.
Det är sant, även om det är trist.
Och vår brandman han gifte sig sedan,
med sin Arvid, en charkuterist.

Det är skillnaden som gör det

Tänk om alla katter vore grå,
och alla människor var skapta lika.
Om ingen skillnad nånstans gick att få,
hur skulle man väl då sitt liv berika?

Om ingen nån´sin tänkte annorlunda,
om alla bara tänkte samma sak.
Då fanns ej längre något att begrunda,
om alla plötsligt hade samma smak.

Om alla ville äta fläsk med löksås,
och ingen ville äta korv med mos.
Då skulle det bli enformigt med middag.
Och luktsinnet det skulle dra sin kos.

Om alla vore liknande varandra,
tänk om man ingen skillnad skulle se.
Hur skulle man då kunna hämta barnen
från dagis, när de slutat klockan tre?

Om man som vanligt lagat fläsk med löksås,
och väntade på maken lite grand,
och han kom hem och pussade på kinden,
så var han inte min, men grannens man!

Det skulle inte vara särskilt konstigt,
med alla husen målade i grått,
och jag såg likadan ut som hans hustru.
Hur visste grannen då att fel han gått?

Nej, tack och lov för att vi föddes olikt.
Så trist om alla gjorde samma sak.
Om alla hade samma sorts intresse,
och alla hade nästan samma smak.

Om alla skulle säga samma saker
och alla skulle tycka likadant.
Det är ju faktiskt skillnaden som gör det,
att livet blir en smula intressant.

Amanda

Amanda, så rar, var en blyg liten jänta från landet.
Ingen vet hur det kom sig att hon plötsligt blev fru Norén.
Och sen kom det en, två och tre, fyra söta små ungar.
Rent fysisk så stark, men mentalt var hon ganska så klen.

Hon höll sig i hemmet, hon skötte små barnen och mannen.
Det passades upp med frukost och middag och lunch.
Och barnen de skulle ha välling och gröt och choklad,
och pappan han ville ha konjak och whisky och punsch.

Själv var hon inte så noga, tog det som blev över.
Hon krävde ej något, var nöjd som det var rätt och slätt.
Hon såg ner på sig själv, där fanns inget av värde att hämta.
Hon ansåg att andra var bättre och hade mer vett.

Hennes make tog för sig, han hade väl rätten, för tusan,
som karl i sitt hus och med lönen som knappt räckte till.
Han försörjde ju kärring och dessutom fyra små ungar,
då kunde man unna sig ölen och snaps till sin sill.

Och Amanda blev mer och mer folkskygg och höll sig mest inne,
om världen hon hörde från TV och make och ungar.
Hon kände ett hot utav röster från främmande människor,
men tröstades av fågelkvitter i bladstinna dungar.

Och barnen blev stora och gifta och fick egna småbarn,
och Amanda blev mormor och farmor till alla de små.
Dem skämde hon bort och gav kärlek och bullar och kakor.
De höll henne ungdomlig, trots att hon blev allt mer grå.

En dag blev hon ensam när maken ej längre fick leva,
en arbetsam kraftkarl till slut till sin vila fick gå.
Och Amanda som aldrig fått ta något ansvar för något,
på ålderns höst fick hon så plötsligt på egna ben stå.

Hon blev livrädd och tänkte att måtte nu slutet va´ nära.
Hur skulle hon klara sig själv, hon som oduglig var.
Men förvånad hon märkte att hon kunde klara det mesta,
och hon började njuta av ensamma fridfulla dar.

Ensamvargen

Man vet tyvärr ej innan vad som senare ska ske,
så jag blev gift en gång och två och kanske även tre.
Först var jag visst en hund men jag vet inte vilken ras,
jag var nog mer nervös än lugn och inte i extas.
Kammad blev jag aldrig men en klapp ibland jag fick.
Det spela´ ingen roll ifall jag gjorde några trick.
Han höll mig inte kopplad men det var väl näst intill.
Han sa: ”du kan ju inte bara göra som du vill”.
Jag tiggde bara lite för all maten tagit slut.
Han sa att jag fick vänta till det blivit helt akut.
Men däremot behövde vi en såg, en fil, en tång.
Då gav jag upp för jag fick faktiskt nog för denna gång.

- Vovv, vovv!

I andra äktenskapet var jag tydligen en katt.
En bondkatt som man spottar efter. Just en riktigt svart.
Han gilla inte när jag fräste, visade min klo,
då drog han mig i svansen och sa: ”sitt inte och glo!”
Jag fråga efter mjölk för jag behövde något vått,
då röt han: ”drick för helvete upp groggen du har fått.”
Han gilla när jag spann, han ville se mig spinna jämt.
Kanske jama lite tyst, men inte högt och skrämt.
Min päls den var i trasor så jag bad om liten peng,
men han sa: ”onödigt med kläder mellan kök och säng.”
”Men vi behöver nog en sprillans bil, en riktigt stor.”
Det tyckte han var bättre upp, så därifrån jag for.

- Mjaaaaaoouuu!

I tredje äktenskapet var jag mest lik en schimpans.
Jag kliade hans rygg så att han nästan föll i trans.
Att plocka loppor var jag väldigt bra på, givetvis.
Han grymtade av vällust det lät nästan som en gris.
Han sa att jag var korkad, att min hjärna ej var frisk,
och jag fick inte apa mig men sköta tvätt och disk.
Jag sade helt försynt att mat och kläder tagit slut,
då skratta han och sa: ”den visan har jag hört förut”.
”Du kan väl gå till skogen, plocka bär och några blad,
du luktar lite konstigt, gå och lägg dig i ett bad”.
En dator, kan vi köpa, bästa sort, med många spel.
Då packa jag min väska för det kändes väldigt fel.

-Ooohh, ooohh, ooohh

Sen gifte jag mig aldrig mer, ej sambo ens jag var,
jag levde ensam, lycklig uti alla mina dar.
Och aldrig var jag ledsen, eller bitter eller arg,
jag trivdes med mig själv där jag gick kring som ensamvarg.

Älskade katt

Katten jamar - matte springer,
just då telefonen ringer:
Ja hallå, ja, det är jag,
kan jag ringa om ett tag?

Katten jamar - maten slut!
jag springer genom dörren ut.
Till affär´n med väldig fart,
köper 18 burkar mat.

Kön har aldrig vart så lång,
alla har rabattkupong .
18 burkar - de är tunga,
spräcker snart min vänstra lunga.

Klart - betalt - drar hem till katta,
snubblar över grannens kratta.
Spräcker läppen, blodet rinner,
kattfan sitter där och spinner.

Döttrar

Juliana kom först, en höststormig natt.
Din kvidande mor böt till hjärtliga skratt,
när du första gång lades till bröst.
Och du älskades genast, trots skrynklor och blod,
och din far han var med, visa otroligt mod,
och gav uppbackning, kärlek och tröst.

Så fullkomlig, så len och med ögon så blå.
Växte till dig och började dansa på tå.
Förstfött barn, att för alltid ha kvar.
Blonda lockar som lekte med vinden tafatt.
Det gav lycka att höra ditt hjärtliga skratt.
En känsla så helt underbar.

Sen Lucinda blev till, född en sensommardag.
Från smärta och stön till ett rusigt behag,
och din mor fick dig lycklig i famn.
Ett nytt hjärta att älska, en ny rosenknopp,
med en tillplattad näsa, en tunn liten kropp.
Du skrek högt, men nu var du i hamn.

Så fantastisk, så mjuk och med ögon så gröna,
Du blev större och bjöd oss på sångerna sköna.
En sprallig och underbar tös.
Även du lika blond, systerlik lite grand,
och ni lekte tillsammans, var osams ibland,
men ni värmde varann när ni frös.

Och ni älskades båda av far och av mor.
Tiden gick alltför fort, snart blev liten till stor.
Till ett eget liv gick ni alltmer.
Ni fostrats med kärlek till kärleksfullt liv,
och ni älskar varandra, trots vardagligt kiv,
Och er mor är så stolt över er.

Aldrig skulle du säga

Ett år var du…
liten, rosig, sov middag och åt välling.
Du lärde mig moderskapet anamma.
Du fanns i mitt hjärta, du fanns vid mitt bröst.
Aldrig skulle du säga: dumma mamma.

Tre år var du…
liten, trotsig, kunde allt, ville alltid något annat
Du var som en framfusig, brusande älv.
Det var fart, det var rörelse, morgon till natt.
Aldrig skulle du säga: jag kan inte själv.

Fem år var du…
liten, hetsig, glad, solig och rolig,
kunde knappt sitta still när vi läste Nalle Puh.
Det var full fantasi, det var lekar och skratt.
Aldrig skulle du säga: Jag vill lägga mig nu!

Sju år var du…
liten, skolsugen, duktig och pigg.
Ville ha hund och katt, ett marsvin, en häst.
Många kompisar, men så klart, bara en bästis.
Aldrig skulle du säga: Jag tycker skolan är pest

Nio år var du…
lite större, flitig, kompisgalen,
hade inte längre tid för din mor.
Läste läxor lite hastigt mellan lekarna.
Aldrig skulle du säga: Jag vill bli stor

Elva år var du…
lite större, världsvan, pojkintresserad.
Ännu liten men ändå om utseendet mån.
Ville bli flygvärdinna eller skådis.
Aldrig skulle du säga: Jag vill flytta hemifrån

Tretton år var du…
tonåring, pojktokig, visste allt.
Duktig i skolan men inget snille.
Inte barn, inte vuxen men mitt emellan.
. Aldrig skulle du säga: Jag vill inte ha någon kille.

Femton år var du…
stor, kunde allt, gjorde allt?
En nyfiken medveten framåt tjej.
Blev ihop, gjorde slut, grät en skvätt.
Aldrig skulle du säga: Jag berättar allt för dig

Arton år är du…
vuxen? vet allt, kan allt, lär mig.
Hur kunde du bli så stor med detsamma?
Du hedrar mig min lilla söta tjej.
Aldrig säger du: dumma mamma.

Solskensvän

När jag känner mig nere, då ringer jag dig.
Du lyssnar på mig och förstår.
Du tröstar mig utan att ge några råd.
Du gör så att jag bättre mår.

När jag känner mig uppåt, då ringer jag dig,
du kan dela allt roligt som hänt.
Du är ärlig och rolig och allt du förstår.
Mellan oss kan det aldrig bli spänt.

När jag känner mig uttråkad, ringer du mig,
och genast så vaknar jag till.
Du berättar med känsla och glädje och kraft,
och jag lyssnar så länge du vill.

När jag känner mig ensam, då ringer du mig,
pratar på om ditt jobb och ditt liv.
Och om jag har nåt inlägg, du lyssnar på mig.
Aldrig är du mot mig negativ.

När jag känner mig uppspelt, då ringer du mig,
vill att vi något kul hittar på.
Kanske kaffe nånstans eller krogen med dans,
vad som helst, det blir trevligt ändå.

När jag känner av melankoli, ringer du.
Jag tror att du har det på känn.
Du är solskenet mitt i den mörkaste tid.
Jag är glad att jag har dig som vän.

Auktionen

Nu har även Sven Granstubbe gått till den eviga vilan.
Har förenats med frun som för åtta år sedan gick bort.
Han blev nittiotre tills hans hjärta så plötsligt gav vika.
Hela byn var församlad och inte ett öga var torrt.

Inga barn de välsignats med, levde för gården och hunden,
så lösöret efter Svens dödsbo fick gå på auktion.
Och återigen alla bybor slöt upp för att titta,
och möjligen köpa och lyssna till klubbslagens ton.

En såmaskin såldes, den var säkert gammal som gatan,
och en harv som var rostig och ful ville inte nå´n ha.
Men när välskötta bilen och cykeln och gamla mopeder,
kom fram, då blev karlarna galna och buden blev bra.

Porslin och bestick och så grogglas förståss, köptes ivrigt.
Gamla tavlor av halvkända konstnärer gav bara smått
Men en gammal Rörstrandsskål som mest hade stått ini skåpet,
var en riktig klenod som man slogs om, det budet blev flott.

Den stora servisen med dussinet fat och assietter,
blev inte så dyr som man först hade hoppats och trott.
Men en ful liten lampa med krimskrams och spetskrusiduller,
den gav lust på att köpa och då bjöds det tusan så fort.

Sen det ropades ut både soffor och matbord och stolar.
Ett och annat var skräp och rätt trasigt, då gavs inga bud.
Och lådor med blandat av rakapparater och vaser,
beblandades med både skämt, skratt och sorlande ljud.

Pass på slag, första, andra och tredje, var med nu och bjud,
på ett fotbad, helt oanvänt, kvar i sin ursprungskartong.
Och kaffe med dopp och korven med brödet och senap,
försvann i ett nafs för dagen blev utdraget lång.

I sju, åtta timmar det ropades ut över nejden,
och auktionsfirman kunde sen räkna ihop sin procent.
Och att Granstubbes hem hade skingrats åt öster och väster,
det var snart glömt för alltid, precis som om ingenting hänt.

Vännerna

Karl-Arvid och Henry och Aron,
tre grabbar ifrån samma stad.
De varit tillsammans sen barnsben.
En charmig, en söt och en glad.

De hade gemensamt intresse,
såsom sport, fräscha brudar och fest.
De var sams för det mesta, men ändå
slogs de ofta om vem som var bäst.

Ingen sportsändning kunde de missa,
det var viktigt att man hängde med.
Då var ölen mer viktig än brudar,
och då skulle de vara ifred.

Men till helgen, då skulle det festas,
då skulle man ta sig ett glas,
och kolla in brudar på krogen.
Då var alla tre helt i extas.

De blev styrkta av öl och av whisky,
och beskådade varje behag.
Men vartefter som tiden och spriten
runnit undan, blev hjärnan rätt svag.

Sen blev gången smått ostadigt vinglig,
och de började rätt illa må.
De var stenfulla redan vid tio,
men de fortsatte dricka ändå.

Den blyga och söta Karl-Arvid,
blev dumdryg och bufflig och tvär.
Han kunde ej tygla sin ilska,
och sitt påkomna slagsmåls-begär.

Henry, den gladaste grabben,
fick melankoli, föll i gråt.
Han tyckte så synd om sig själv,
och mumlade ömkligt förlåt.

Den charmiga, trevliga Aron,
blev fräckare för varje drink.
Han blev smetig och kletig och hängig,
tills han somnade över en hink.

Varje helg de betedde sig lika,
blev förvandlade på någon bar.
De blev ökända i hela socknen,
när de kom ville ingen va´ kvar.

Så Karl-Arvid och Henry och Aron,
aldrig någonsin kvinnorna vann.
Men det gjorde ju inte så mycket,
för de hade ju ändå varann.

Julefrid

Nu är julefrid i alla husen
tända är de hundrafyrtio ljusen
Sjuttioåtta klappar ligger klara
det gick på några tusenlappar bara

Skinkan doftar gott utifrån köket
mamma flänger runt i julestöket
allt ska vara tipptopp - helt perfekt
om hon så på kuppen ska bli knäckt

Barnen tuggar ivrigt julchoklad
efter att de tvingats ta ett bad
alla gäspar – väntandes på klappar
under tiden de i soffan slappar

Ingen har nå´n tid att rasta hunden
han i trädgården har fått stått bunden
Mormor dricker glögg med pepparkaka
glöggen rinner nedför hennes haka

I vedboen tar pappa sig en ”knapp”
han önskar att han hela julen slapp
snart så kommer släkten – suck och stön
han tar en ”jävel” till och ber en bön

Så öppnas det paket med stort ståhej
och ingen får det som han önskat sig
Med ljus och kulor glittrar julens gran,
men julfrid blir det först på juledan.

Väderväxlingar

När vintern har slitit på nerver och hud,
vi tänker på blommande vårar.
Vi tänker på grönskande ängar och träd,
och en vårsol som ögonen tårar.
När våren har kommit med blåst och med regn,
vi fryser och längtar semester.
och vare sig det då blir blött eller hett,
så njuter vi sommarens fester.

Efter sommarens regn eller kvävande hetta
vi längtar till höstens svalka.
När hösten blir avlövat naken och grå,
då längtar vi snö och halka.
Vi trivs inte länge i samma klimat,
vi förväntar oss ändringar snarast.
Sån tur att vi har ett föränderligt land,
här är det som underbarast.

Julklappsrim
Här finns lite julrim som ni kan använda om ni känner för det.

Vi börjar med Farbror Ture som mal om samma saker varje gång man träffas. Han får en CD-bok med detta rim:

Allting har vi hört till leda... ifrån lördag fram till fredag...
Ny repertoar vi kräver... lyssna nu din gamla bäver.

Den lilla vinken ska han väl fatta - eller? Så har vi en vers till gubben som får en motorsåg.

Det är vinter - kallt som fasan... jag behöver ved på brasan...
Med denna kan du karva sta´... annars kan du dra´.

Till faster Ester vars glappande lösgom alla har ledsnat på kommer denna vers. Hon får naturligtvis en tub superlim i julklapp.

Jag är trött på detta "klapper"... stoppa käften full med pappar...
eller ta en klick av detta... det lär stopp på glappet sätta.

Tonårs-Lisa får en välbehövlig Makup Remover-flaska i julklapp.

Ditt utseende jag inte tål... är Onkel Fester din idol?...
Please, remove your ugly face... or move to somewhere else.

Dataspelsnörden Herbert som inte lämnar sin dator annat än för att slå en drill får en månads vistelse i ett strömlöst hus i Jukkasjärvi.

Dataspelen styr ditt liv... packa väskan, ta ett kliv...
Kanske hittar du dig själv... annars - dränk dig i en älv.

Ja, sådär ja! Nu har man sträckt ut en hjälpande hand och bidragit med några njutningsfulla texter igen. Vad skulle ni göra utan Baronessan? (Hmpfff...)

Naturligt

Visst vill väl även du klä av dig naken
låta pressen fota dig både fram och bak
tänk vad skoj det vore för grannen!
Gör även din bak till allmänhetens sak

Berta femtisju som städar trappan
ska ha ett utvik i veckans skvallerblad
Visserligen inte snygg, men billig
ska ligga lite skumtäckt i ett bad

Om Lisa-Stina Svenssons trippelorgasm
kan vi läsa i veckans reportage
Visst är det lite perverst och äckligt
men hon begärde inget gage.

Berätta om ditt sexliv, visa dina bröst
beskriv din mans förlorade förmåga
Det är ju så naturligt att berätta om
det ska väl alla människor våga

Visa upp dig, berätta din hemlighet
berätta om dina många swingersfester
Visa gärna ditt fantastiska underliv
går bra med både kontorister och präster

Skönhetsoperation

Jag kan operera mig om bara jag får lust,
och jag kan skära bort en och annan defekt.
Du kommer nog att tycka jag är vacker,
men du kommer ej att se att vi är släkt.

Jag kan suga magen platt och fylla på mitt bröst.
Jag kan ta bort en hel del utav rynkor och streck.
När jag är klar är inte jag densamma,
du känner ej igen mig på en fläck.

Lyfta huden, strama till och kapa här och där,
lägga till och dra ifrån och släta över.
Jag kommer nog att bli den allra vackraste du sett,
visst är väl detta precis vad jag behöver.

Men om jag inte känns igen, om jag har blivit som förbytt,
så är väl meningen om detta diskutabelt.
För jag är faktiskt lika självupptagen och gemen som förr,
för mitt sinne det är inte operabelt.

Kursrapp
För ett antal år sedan (läs 100) gick jag och två till på en Excelkurs. Kursen hölls på Datafont där Jörgen, Håkan och Stefan höll i trådarna. Därefter gjorde jag denna lilla vers.

Vi gick en kurs hos Håkan i Excel på Datafont
om formler, diagram och kalkyler och sånt.

Håkan pladdrá på och vi blev allt mer yra
undra på att datakurser är så dyra

När vi framemot elva kom i en svacka
vi räddades av Stefan med kaffe och macka.

Sen gjorde vi beräkningar och skapade tabeller,
vi klickade och letade och drog i alla celler

Av korkade frågor blev Håkan yr i bollen
men inte en enda gång han tappade kontrollen.

Formler blev kalkyler och kalkyler diagram
snart visste vi knappt vad som var bak eller fram.

Om vi nu, trots allt, ej begriper ett skvatt
får vi då på fortsättningskursen rabatt?

Men det är kanske mer än vad vi tre kan orka.
Men kanske ändå - om den hålls på Mallorca!

Sömnbrist

Att få sova, är det för mycket begärt?
jag har ju kämpat mig igenom hela dagen.
För att orka med allting som är mig kärt,
behövs det sömn och timmen redan sen är slagen.

Räkna får? Nej, jag kan inte koncentrera mig,
För tankarna far runt i karusell.
Hur ditt blev datt och varför, varför, varför?
och ångest, glädje, skratt och rop och gnäll.

Jag är så trött, det snurrar i mitt huvud.
Tänk om man hjärnan kunde stänga av.
En knapp att trycka på snett bakom örat,
för att glömma alla måsten, alla krav.

Så jag vrider mig som masken på en krok,
medan klockan hamrar fram var seg minut.
Till slut så ger jag upp, tar fram en bok,
och väntar på att natten snart tar slut.

Fiollektionen

Yngsta dottern var liten och spelade fiol. Vi missade att gå på lektionen och då skrev jag denna vers. Det låter som om det var det värsta som kan hända men det var väl bara rimmet som funkade så. Dottern blev heller ingen violinist.

Mycket jobb före jul och sjuk personal,
var tvungen att smita - hade inget val.
För att barnen skulle få handla små klappar,
och ordna allt annat som stod på små lappar.

Vi flängde och for för att hinna det mesta,
för att sedan få ro och till julen få festa.
Sedan pustá vi ut - vi var äntligen klara,
då hände plötsligt det ofattbara.

Lina sa: "ska jag inte snart spela.
Jag kände hur mina leder blev stela.
Jag kastade en blick på min armbandsklocka
den visade på halv fem - det var som en smocka.

"Men lilla stumpan, hur kunde vi glömma",
om detta kunde vi inte ens drömma.
Men lektionen var över och gjort är gjort
ibland går tiden alldeles för fort.

Men nu över julen ska Lina flitigt öva,
lite vacker musik kan vi här hemma behöva,
Vi lovar att komma tisdag tionde i första
då kommer Lina att efter musikkunskap törsta.

Men till dess vi önskar att du nu får
en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Frisersalongen
Denna vers skrev jag till min granne när hon öppnade sin frisersalong.

I frisörstolens famn blir min exteriör
förvandlad när frissan med trollspö´t mig rör.

Hon kan styla min hårman till lockig brunett
eller blont eller rött - hon vet vad som är rätt.

Rakt hår eller krulligt och långt eller kort,
hon gör under med alla - oavsett sort.

Hon tvättar och klipper och fönar din hjässa,
man blir ompysslad som om man vore prinsessa.

Hon slingar och kammar med vild frenesi.
En timme hos frissan ger ny energi!

Almanacka

Ett år gjorde jag en almanacka till mina kära vänner i juntan Stick & Brinn.
På varje månadsblad la jag in bilder och skrev en vers.

Ett nytt år har börjat - ett oskrivet blad
förhoppningens tid gör en nöjder och glad.
På utflykt på skidor vi glider åstad
och njuter av termos-choklad.

Vår kortaste månad när solen blir varm
vi skrinnar på hårdfrusen is, arm i arm
Då släpper bekymmer och ilska och harm
Visst har vintern, trots kylan, sin charm

Vi har tröttnat på vintern och längtar till vår
den kommer nog snart men så långsamt det går.
Men fåglarna kvittrar i buskar och snår
och marskatten sätter sitt spår

Det drippar och droppar och kvittrar så glatt
Alla barn springer halvnakna, fulla av skratt
Hela världen förvandlar sig över en natt
Det är dags gå och köpa en hatt

Det grönskar och blommar i skogar och hagar
Om solen är varm är det ingen som klagar
på picknick vi njuter av matstinna magar
Denna tiden väl alla behagar.

Nu vigslar förrättas på löpande band
Examensbarn springer så glatt hand i hand
I midsommarnatten vi går till en strand
och njuter av bar fot i sand

Semestertid - då ska vi flänga och ila
Vi ska campa och cykla och bada och bila
Men vi måste ju också få tid till att vila
Först då kan man njuta och smila

På sensommarnatten kan graderna falla
I skogen finns gratis med svamp till oss alla
Nu finns vinbär och krusbär och äpplen att palla
Och på kräftfesten alla vill tralla

Det sprakar av färger och luften blir klar
det blir mörkare kvällar och kortare dar
Vi hoppas på storfångst - på höstfiske drar
Kanske surströmmingsmiddag vi tar

Det slaskar och plaskar och inget man vill
Man är fastlåst vid TV:n - där sitter man still
Sveper om sig en filt, en kopp te näst intill
Väntar in årets virusbacill

Nu kommer den tiden vi fasar för mest
med mörker och kyla och regn - det är pest
Att tända entt ljus är väl det som känns bäst
Man tröstäter - blir ganska däst

Vi säger December men menar nog jul
den månad man inte har tid med nå´t strul
När alla är glada och ingen är ful
man ska bara ha mysigt och kul!